Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud tröste mig den dag jag anförtrodde en sådan
samvetslös människa alla mina intressen.» Processen varade under
många år, och bitterheten parterna emellan växte. Hon
synes dock hafva gått med slutlig seger från detta ganska
invecklade mål.
Hon fick äfven nöjet att processa angående sina juveler
i Hamburg. En köpman därstädes lurade henne, och hon
höll på att ej få igen dem. I en baron Herzog i Hamburg
hade hon en trogen hjälpare, då hon reste dit öfver 1680
för att reda ut affären, och han följde henne sedan med sin
fru hem till Sverige.
En annan mycket långvarig process gällde det s. k.
Gyllenhjelmska huset, som hon inköpt af grefve Stenbergs
arfvingar, hvilka sökte återbörda huset.
Långvarigast och mest inkrånglad af alla processerna var
dock den, som fördes med mågen Christoffer Gyllenstierna.
Grefvinnan hade, såsom nämndt är, förvaltat sina döttrars
egodelar. Kort innan hon skulle gifta bort den äldsta dottern
med nämnde Gyllenstirna, begärde hon af sin bror Magnus
Gabriel få ut penningar, ty hon skulle gifva barnen deras
fäderne, »hvarmed jag nu i dessa tjugu år mig uppehållit
hafver.»
Det synes sålunda, att hon ville göra rätt för sig, och
hon tyckes i början hafva tillfredsställt mågens anspråk.
Men när denne blifvit enkeman och arfskiftet efter hans
hustru skulle verkställas, uppkommo tvisteämnen.
Gyllenstierna bestred att svärmodern ensam skulle hafva rätt till
alla lösörena, ansåg för stora fördelar tillkommit henne under
hennes tjuguåriga förvaltning af egendomarne o. s. v. Han
ville se morgongåfvobrefvet, och när slutligen svärmodern
lemnade fram det, ansåg han det ej vara det ursprungliga.
Om han hade rätt i sina tillvitelser är nu omöjligt att
af-göra. Emellertid förefaller det ej osannolikt, att grefvinnan
med en viss egenmäktighet behandlat sina döttrars egodelar,
dock allt i bästa afsikt, och hvarken från svågrarnes eller
den andre mågens sida hade försports någon klagan.
Gyllenstiernas beteende väckte grefvinnans djupa harm.
Ingen process gick henne så till sinnes. Mågen, som visste
huru väl hon behöfde sina kapital, borde haft mera
undse-ende för henne, men »den lättfärdiga människan» funne en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
