- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
334

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väcka till deltagande verksamhet både de slött likgiltiga
och de tveksamt vidskepliga.

Riksdagen samlades på hösten 1761, och på riddarhuset
inlemnades af herr Alexander Morath ett memorial med
begäran, att hofrätten skulle förständigas att ånyo granska den
sista trolldomsprocessen i Dalarne. Inte en röst höjdes häremot.
Både hattar och mössor voro eniga om att processen vore
en skamfläck för landet. Man kunde naturligtvis då för tiden
inte alldeles låta bli att tvista, och tvisten gällde denna gång,
om den orättfärdige domaren borde afsättas eller ej.

Äfven inom presteståndet ansåg man, att saken ånyo
borde granskas, fastän man hade olika åsikt med adeln huru
frågan rätteligen borde behandlas. Några instämde med herr
erkebiskopen, att denna sak vore alldeles för allvarlig för
att man skulle gilla det af adeln föreslagna memorialet,
hvilket vore affattadt, menade man, i opassande ordalag och
alldeles som om man toge för gifvet, att i denna sak intet
hexeri förelåge.

Då de anklagade qvinnornas sak förevar på riddarhuset,
framhöll kammarherre Reuterholm, hurusom grefvinnan de la
Gardie hjälpt qvinnorna med en exempellös frikostighet och
i hela denna sak ådagalagt så mycken omtanke, att ståndet
såsom ett tecken af sitt välbehag öfver hennes handlingssätt
borde låta slå en medalj öfver henne. Mot förslaget invände
talmannen, hennes svåger grefve Fersen, att han trodde sig
veta grefvinnan vara nöjd med det allmänna gillande hennes
handlingssätt rönt och ej önska någon belöning. Reuterholm
vidhöll sitt förslag, menande att herr talmannen »endast af
modesti, såsom grefvinnans nära släkt» motsatte sig
förslaget. Andra instämde i detsamma, och ridderskapet beslöt
slå en medalj öfver grefvinnan »till belöning af en ovanlig
dygd».

Medaljen, graverad af den bekante gravören Fehman,
slogs 1761 och är numera rätt sällsynt. Atsidan visar hennes
bröstbild med eklöfskrans. Frånsidan bär inskriften:
»Ful-crum infelieibus», d. v. s. »En hjälp för de olyckliga». På
randen står på latin: »Af ridderskapet och adeln för tolf från
orättvisa räddade medborgarinnor».

Genom sitt energiska ingripande hade grefvinnan de la
Gardie lyckats få upprättelse åt qvinnorna, deras frisägelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free