Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domarne voro stora på hennes tid, men det synes oss dock,
som om vi såge det ironiska leendet på fru Lenngrens
lappar, i fall någon for henne uttalat en dylik förmodan.
Harmed vare nu huru det vill, fru Lenngren lefde i en
intelligent umgängeskrets, hon läste ej obetydligt, och hennes
skaldskap utvecklades, måhända mest genom Kellgrens
inflytande samt genom bekantskapen med den nyaste danska
litteraturen.
Fru Lenngren sades, då hon gifte sig, hafva gömt sin
lyra under sitt sybord, men det hindrade henne inte att taga
fram den då och då. Hon gladde därmed sina vänner och
allra mest sin man, som for sin tidning, Stockholmsposten,
då och då fick en v spalt fyllnad», som sökte sin like.
Glansperioden i hennes diktning inträffar mellan 1793 —
1800, men hon diktade äfven de föregående åren, såsom
synes af en af henne med utsatta årtal uppgjord förteckning
öfverohvad hon själf skrifvit. •
Åtskilliga af hennes stycken, såsom »Kärleken och
Dårskapen» och »Äreporten», hafva af senare kritici påvisats
vara efterbildningar, men detta kan ej förringa fru
Lenngrens skalderykte, då hon oftast i uttryckens målande kraft
och i qvicka vändningar öfverträffar sina original.
Ehuru hon efter sitt giftermål aldrig utsatte sitt namn,
var det dock nästan lika kändt som hennes dikter, och på
Svenska akademiens högtidsdag 1797 uppläste Gyllenborg
ett ode till hennes ära. Ilon hade undanbedt sig en
offentlig hyllning; när den kom henne till del, besvarade hon den
genom dikten »En dröm», däri hon låter fru Nordenflychts
skugga uppträda, klandrande att en sådan obetydlighet som
fru Lenngren biifvit besjungen.
»Säg hvarför hon ett lof forskyller?
Det finnes ju ej ett enda fär
I hennes stackars två idyller.»
Fru Lenngren kunde ej låta ironien vara, äfven när den,
som här, mindre var på sin plats, ty hennes »Dröm» blef
härigenom inte alls, hvilket var meningen, en
anspråkslöshetens dikt.
Gyllonborgs odo hade väckt uppmärksamheten på fru
Lenngren. Man sysselsatte sig återigen med hennes person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
