Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta, det skänker ingen annan egenskap och intet annat
namn. Och därföre har jag prisat din lott skönare än min.
Men tro ej, att jag misskänner min. Nej! jag tackar Gud
för den, och från den egoism och småaktighet, som så gärna
vilja göra en författare sällskap, vill jag söka frälsa mig
genom det allvar, som fattar lifvet i dess djup, och genom
att tänka så: Blott ett är viktigt, att det goda sker. Jag
på min väg vill äfven söka verka därför. Misslyckas jag,
så vill jag glädja mig öfver att andra lyckas bättre. Att
Guds vilja sker och mänsklighetens väl går framåt, det är
det viktiga, det sköna och goda af lifvet.» — —
Ensam behöfde Fredrika Bremer aldrig känna sig. Det
rådde mellan henne och syskonen en innerlig kärlek, som
åren endast stärkte, och vänner hade hon alltid många och
kära. Hon hade en stor förmåga att se och taga fram det
bästa hos alla människor, och hvar hon kom, samlade hon
kring sig en krets af tillgifna vänner.
För att få ostörd arbeta, för att öka sin ännu helt ringa
världserfarenhet behöfde hon komma bort från hemmet och dess
hvardagliga bestyr. Sommaren 1831 for hon till sin äldsta
syster, Charlotte, som sedan ett år tillbaka var gift med
assessor Quiding i Kristianstad. I detta hem trifdes hon, och
där kom hon att knyta flere för hennes utveckling
betydelsefulla vänskapsförbindelser.
Allt sedan Fredrika med allvar börjat egna sig åt
författarskap, hade hon sträfvat efter en fast världsåskådning.
Religiös till hela sitt väsen, kunde hon ej tänka sig lifvet
utan kristendomen, men om dess sanningar hade just under
dessa sista år tvifvelsmål hos henne uppstått. Hon stannade
bäfvande inför lidandets gåta. Hennes oro ökades under
läsningen af den berömde utilisten Benthams arbeten. Hans
sats om den största möjliga lycka för så många som möjligt
tilltalade hennes kärleksfulla sinne, på samma gång som hon
stöttes tillbaka af denne obeveklige logikers järnhårda
konsekvenser.
Under dessa inre strider fann hon i rektorn vid skolan
i Kristianstad, Per Böcklin, en man, som genom sin
människokännedom, sin filosofiska bildning och sin fasta kristna
tro gaf henne det tankeutbyte, den ledning och de insikter
hon åstundade. Hon kallade honom sedan alltid sin lärare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
