Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den berömde Carey, om uppfostran med Horace Mann;
i Lucretia Motts och Dorotea Dix’ sällskap besökte hon
barm-hertighetsinrättningar och »meetings». Hon var en gäst hos
Emerson och Alcott, och i Washingtons politiska kretsar
fick hon öfva sin fintlighet i att lotsa sin lilla farkost
helbregda mellan de mot hvarandra rasande slaf- och
anti-slafpartien, hvilka båda ville räkna henne bland sina
vänner.
Med sitt för intryck mottagliga sinne tyckte hon sig se,
att det ej fanns idel dagrar på ena sidan och idel skuggor
på den andra. »Om lifvet i de norra staterna», skrifver hon,
»är ett stort epos eller en lärodikt, är det i de södra en
romans af oändlig pittoresk skönhet, ja, fastän slafveriet och
sandöknen hafva sina rum där.» Hon trodde, att de
fientliga motsatserna mellan Södern och Norden skulle kunna
under fredlig utveckling uppgöras, och ville ej tro att striden
tillspetsades inför hennes ögon. Krig började synas henne
som det förfärligaste af allt — till och med värre än
slafveriet. Annorlunda tänkte hon, då hon fick upplefva den
dag, då slafveriet var afskaffadt.
Blind var hon ingalunda för den stora utveckling de
förenade staterna skulle gå till mötes. Måhända såg hon
denna framtid såsom Söderns folk sågo den. »Hvar stat»,
skrifver hon, »är som en själfständig personlighet och
känner sig under täflingskampen med dess syskonstater — med
hvilka den likväl träter och gnabbas duktigt ibland, såsom
syskon bruka göra det under barnaåren — uppkallad att
bli en man för sig.»
På hemvägen dröjde hon en tid i England. Må vi ock
dröja vid den skildring af henne, som hennes engelska
öfver-sättarinna, mrs Hall, lemnat, då hon för en tid mottog den
berömda svenskan såsom sin gäst.
»Vi veta oss aldrig ha haft», skrifver hon, »en
intressantare och angenämare gäst. Hon begärde att få frukosten
serverad i eget rum och att bli lemnad ostörd där till kl. 2.
Från tidigt på morgonen och till denna tid skref och
arbetade hon oafbrutet, hvarefter hon kom ned till lunch, full af
det goda och glada lynne, som känslan af ett fullgjordt
arbete är egnad att ingifva. Hon var mycket liten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
