Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att låta tendensen förrycka händelsernas gång, hon hade
tecknat människor, ej talande teorier och abstraktioner.
I det nya arbete, som utkom 1856 och kallades »Hertha
eller en själs historia», beherskade tendensen arbetet, och i
estetiskt afseende är denna roman ej bland hennes bättre,
men där finnas många för hennes tid dristiga tankar, väl
sagda och som måste väcka förtjusning eller motvilja —
alltid uppmärksamhet.
Det blef en strid i hem och i tidningar om »Hertha»,
om qvinnans kall och ställning och fordringar.
En recensent i Dagligt Allehanda ondgjorde sig öfver
att Hertha blef sjuksköterska och skötte sin ungdomsvän
Alfs knä och utbrister förtörnad: »Om det varit fråga om
foten, skulle jag ej sagt så mycket om det, men knäet —
det är i sanning för långt gånget. Men ändå vill M:lle
Bremer Hertha naturligtvis ändå längre. Hon är icke nöjd
med en vanlig sårförbinderskas blygsamma lott. Hon vill
att qvinnan skall studera medicinen likasom de öfriga
vetenskaperna grundligt. Således på anatomisalen bland nakna,
sönderskurna, vedervärdiga kroppar. — — Jag frågar nu i
det sunda förnuftets, i naturens namn, om en sådan teori
ens behöfver någon vederläggning. Finnes det då icke
någon olika måttstock för de olika könens verksamhet? Hafva
de icke olika ståndpunkter, olika sympatier, olika anlag?
Är icke blygsamheten qvinnans skönaste prydnad, och huru
skall man någonsin mera kunna framkalla dessa rosor på
liljekinden, om hon från barndomen skall vänjas vid manliga
sysselsättningar, manligt sällskap, manliga studier?
Hvar-före vill icke M:lle Bremer lika gärna låta henne lära sig
att fäkta och rida i sällskap med de fäktande och ridande?
Jag frågar blott.»
Den ärade recensenten hade bara behöft lefva trettio år
till för att få se både qvinliga studenter och qvinliga
ryttare, med både blygsamhet i hjärtat och rosor på kinden.
Mycket som på 1850-talet sades för och emot »Hertha»
förefaller nu skäligeu föråldradt. Frågan har gått framåt i den
riktning »Hertha» har angifvit och ej medfört allt det elände,
som motståndarne spådde, och kanhända ej heller all den
välsignelse, som Fredrika Bremer och hennes vänner i
ungdomlig hänförelse hoppades, men ännu finnes ett långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
