Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 1. Virchow och Häckel om darwinismens politiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än transformismen eller härstamningsteorien, som
så ofta förblandas med selektionsläran. Darwinismen
må vara hvad som hälst, men socialistisk är den icke;
vill man, och det må man gärna göra, tillskrifva
darwinismen en politisk räckvidd, så kan den blott gå i
aristokratisk, aldrig i demokratisk och minst i
socialistisk riktning.
Selektionsteorien lär, att i människosläktets lif, såväl
som i djur- och växtvärlden, förblir ständigt och öfverallt
blott ett gynnadt fåtal vid lif, och detta fåtal kommer
till utveckling, medan det stora flertalet däremot lider
mer eller mindre samt dukar under i förtid. Växternas
frön och djurens ägg och de därur uppkommande späda
individerna äro otaliga; men bland dem är det endast
relativt få, som hafva lyckan att utveckla sig till full
mognad och nå sitt lifs mål. Den grymma och
hjärtlösa kampen för tillvaron, som rasar och måste rasa
i hela den lefvande naturen, den eviga och oundvikliga
konkurrensen mellan alla varelser är ett obestridligt
faktum. Endast den lilla eliten af de starkaste och
bäst afpassade kan segerrikt bestå denna konkurrens;
den stora massan af ogynsamt utrustade individer måste
nödvändigt gå under. Man må beklaga denna ödesdigra
tragedi, man kan dock hvarken ändra eller förneka
den. Många äro kallade, men få äro utvalda!
Urvalet af dessa få är oafvisligen förenadt med de
undanträngda existensernas nederlag eller undergång.
För den skull har också med rätta en engelsk forskare
betecknat de bästas öfverlefvande såsom darwinismens
grundprincip.
Hur som hälst är selektionsprincipen följaktligen
icke till sitt väsen demokratisk, utan snarare helt och
hållet aristokratisk. Om således den till sina yttersta
följder genomförda darwinismen har en “högst betänklig
sida” för politikern, såsom Virchow försäkrar, så består
densamma utan tvifvel däri, att darwinismen
understödjer aristokratiska böjelser.
Jag har återgifvit dessa Häckels resonnemang så
utförligt, därför att man hör samma påståenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
