Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 2. Människornas olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och positiva socialismen icke ens drömt om, utan
fastmer påstår, att denna olikhet mellan människorna aldrig
kan helt och hållet upphöra af skäl, som darwinismen
har påvisat i lifvets djupaste lagar, i arternas och
individernas ändlösa oafbrutna följd. Visserligen måste
olikheten betydligt aftaga i en bättre samhällsordning,
enär alla organiska och psykiska brister då komma att
försvinna, brister som skapa eländet och gå i arf samt
utbredas från generation till generation.
I hvarje samhällssystem, man må tänka sig det hur
man vill, kommer det alltid att finnas människor af stor
eller liten kroppsbyggnad, af mindre eller större styrka,
af sangviniskt och melankoliskt temperament, af mer eller
mindre förstånd, kort sagdt: muskelmänniskor och
hjärn-människor; det är icke blott oundvikligt, utan t. o. m.
mycket lyckligt. Det är lyckligt, emedan den
arbetsdelning, som darwinismen med full rätt betecknar såsom
en lag för det kroppsliga såväl som för det
socialekonomiska lifvet, framgår alldeles af sig sjelf ur den
individuella begåfningens mångfald och olikhet.
Alla människor skola lefva för och af arbetet, men
hvar och en skall uträtta det arbete, som bäst
motsvarar hennes anlag, för att undvika ett ofördelaktigt
slösande med kraft och för att icke göra arbetet
motbjudande, utan omtyckt och oumbärligt, såsom vilkor för
fysisk och moralisk hälsa.
Om människorna gifva samhället det arbete, som
bäst motsvarar deras medfödda och förvärfvade anlag,
då hafva de alla gjort sig i lika måtto förtjänta,
eftersom de i lika måtto medverka till den arbetets
solidaritet, hvaraf samhällets och följaktligen äfven individens
lif är beroende.
Bonden, som gräfver i jorden, gör ett som det
tyckes mycket anspråkslöst arbete, som dock är lika
nödvändigt, nyttigt och förtjänstfullt som mekanikerns, då
han förfärdigar ett lokomotiv, som ingeniörens, då han
arbetar på en förbättring, eller som den lärdes arbete,
då han i studerkammaren eller i laboratoriet kämpar
med lösningen af ett problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
