Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 2. Människornas olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stisk utopism. Man kan icke tänka sig en kulturperiod,
i hvars morgongryning det skulle vara möjligt att
förutsäga ordningsföljden och beskaffenheten af dess
utveckling.
Däremot tillåter ett klart, induktivt öfvervägande
af sociologiska och psykologiska fakta oss att säga
följande: ovedersägligt betecknar, såsom äfven Marx har
påvisat, den kommunistiska formeln ett sista,
transscen-dentalt ideal, liksom det af många betraktas såsom den
teoretiska anarkismens mål — anarkismen i motsats
till socialismen. Men obestridligen framställer äfven
den socialdemokratiska formeln en viss grad af
samhällelig utveckling och individuel sjelfbehärskning, som
nödvändigt måste föregå kommunismen *).
Man må icke tro, att människosläktet i och med
socialismen redan helt och hållet kommit i besittning
af hvarje ideal, som är möjligt att uppnå, att ingenting
mera skulle vara att eftersträfva och att önska. Våra
efterkommande skulle ju vara dömda till stillestånd och
sysslolöshet, om vi tro oss kunna uppnå människornas
alla ideal. Individen och samhället, som icke mera
hafva nogot ideal att strida för, äro döda eller dömda
till döden. Kommunismens fordringar måste sålunda
vara det ideal, som en senare framtid skall tillkämpa
sig, då en gång kollektivismen, socialdemokratien, har
nått sin fullständiga utbildning i och genom historiska
händelser, om hvilka jag skall vidare yttra mig längre fram.
Påståendet, att det skulle bestå en föregifven
motsats mellan darwinismen och socialismen beträffande
alla människors likhet, är således härmed vederlagdt,
*) Det individualismens ideal, som för framtiden
föresväf-var Herbert Spencer och enligt hvilket den enskilde handlar
utan någon som hälst yttre kontroll, af blott inre benägenhet
till det goda, skulle blott kunna förverkligas efter
genomgåendet af ett socialdemokratiskt tillstånd, hvari de
individuella drifterna och krafterna underkastats ett solidariskt
samhälles disciplin samt först efter undanrödjandet af den
nuvarande anarkiska individualismen, hvarunder en och hvar, som
förstår att kringgå strafflagen, utan hänsyn gör mot sina
medmänniskor hvad han behagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
