Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 3. Kampen för tillvaron och dess offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan i djursamhällena uppenbarar sig en ömsesidig
hjälp i striden mot fiendtliga arter eller naturföreteelser,
hvilken hjälp utvecklar sig allt högre i mänskligheten,
redan från de mest primitiva tillstånd, i all synnerhet
där säkerhet för födan, tillräcklig näring och andra
gynsamma existensvilkor låta den fredliga industriella
typen uppstå. Krigaretypen däremot härskar under
primitiva förhållanden, i följd af osäkra och små
lef-nadsvilkor samt bland halfciviliserade folkslag eller
folk på förfall; den sträfvar för öfrigt alltjämt, såsom
Spencer har visat, att öfvergå i den industriella typen.
I och med utvecklingen af den mänskliga kulturen och
den ökade arbetsfördelningen, hvilken kräfver ett
innerligare samband mellan skilda folklager, framträder,
jämte den ständigt allt mildare striden, solidaritetens
och arbetsgemensamhetens nya makt, som skaffar sig
en allt slörre och mera vidtomfattande betydelse. Och
hela denna process försiggår — detta är det af Marx
faststälda förhållande, hvars konstaterande är hans
stora, vetenskapliga bragd — enligt säkerheten eller
osäkerheten i existensvilkoren, framför allt beträffande
födan.
Enskilda individers såväl som gruppers och hela
samhällens lif visar städse och öfverallt, att om födan,
existensens materiella grund, är betryggad, så blir
in-tressegemensamhetens lag härskande öfver konkurrensens
och tillvarelsestridens, samt omvändt. I det vilda
tillståndet äro barnamord och fadermord ej endast tillåtna,
utan till och med påbjudna och af tron sanktionerade
handlingar, då barnet eller den gamle lefver på en ö,
som är fattig på lifsmedel, såsom t. ex. Polynesien;
sådana handlingar blifva däremot betraktade som
osedliga och brottsliga på fastlandet med rikliga och säkra
existensmedel. Likaså leder ännu i dag ovissheten om
det dagliga brödet, hvari det stora flertalet lefver, till
ett rått och brutalt förande af tillvarelsekampen eller
till den ”fria konkurrensen”, såsom individualismen
uttrycker sig. Men så snart en och hvar genom den
samfälda egendomen tillförsäkrats existensvilkoren, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
