Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 11. Utveckling, revolution och omstörtning. Socialism och anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
civiliserade länder organiserar sig, desto mera skall
förhållandenas oemotståndliga gång påskynda samhällets
socialistiska organisation till en början i och genom
partiella, men ständigt allt mera omfattande
medgif-vanden från kapitalismens sida gent emot
arbetareklassen, till sist i och genom den privata egendomens
fullständiga förvandling till kollektivegendom. I fall denna
långsamt förberedda, fullständigande förändring, som allt
mera närmar sig den revolutionära krisen, skall komma
att ske med eller utan användande af andra hjälpmedel
— uppror och våldshandlingar mot enskilda personer
— det kan ingen förutsäga.
Vår uppriktiga önskan är, att den sociala
revolutionen skall, då dess utveckling hunnit till fulländning,
försiggå på helt och hållet fredlig väg, likasom andra
revolutioner hafva gjort det, utan att en bloddroppe
flutit, t. ex. i den engelska revolutionen i slutet af det
sjuttonde århundradet, hvilken nådde sin spets i bill of
rights, eller i revolutionen i Toskana 1859 eller i den
brasilianska revolutionen endast genom kejsar Dom
Pedro’s landsförvisning.
För visso skall folkets allt högre bildning samt
dess organiserande under socialismens fana göra
uppfyllandet af denna önskan allt sannolikare och komma
de triviala profetiorna på skam om, att i och med
socialismens förverkligande skall reaktionen följa, profetior
som endast skulle vara berättigade, i fall socialismen
ännu vore utopisk i sin taktik, i stället för att vara,
hvad den verkligen är, den naturliga och sjelfklara
samt därför oundvikliga och oåterkalleliga nästa fasen i
den mänskliga utvecklingen.
Det första utbrottet af revolutionen lära vi nog
icke få se i Italien; enligt min öfvertygelse besluta sig
italienarne, såsom sydlänningar, lätt för episodiska
uppror, hvilka kunna hafva ett rent politiskt resultat, men
de nordliga folken, tyskarne och anglosaxarne, äro mer
egnade för den äkta revolutionens lugna, men obevekliga
disciplin, för att genomgå den kritiska fasen af en grad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
