Uti uttrycket »ad parem circiter modum et taxam atque tum temporis constituta vectigalia fuerunt» gjördes anmärkning mot ordet circiter såsom i hög grad förrädiskt, då det kunde möjligen borttaga all den garanti, paragrafen medförde. Vidare anmärkte man mot det, äfven vid förhandlingarne af nederländarne bestridda undantaget för æqualiteten, nämligen enskilda personers och kompaniers privilegier. Missnöje hade ock försports, att bestämmelserna om den ofria, halffria och helfria tullen icke i någon mon ändrats, samt att alla den svenska regeringens åtgöranden sanktionerats genom bestämmelsen »salvis regalibus et juribus» etc. Men angående dessa sista klagopunkter begärdes ingen »elucidation» På dessa förfrågningar svarade sändebuden, den 9 okt. (n. st.) <footnote>Se bref fr. de nederl. amb. i Preussen af d. 15 nov. Bilaga t. Apbms bref.</footnote>, att de handlat enligt sin instruktion och erhållit bästa möjliga vilkor. Karl Gustaf visade däremot sitt allvar med traktaten, i det att han icke blott tillbakavisade genast de nederländske ambassadörernas framställningar, utan äfven befalde sin resident i Haag att begära det understöd, som traktaten påbjöd gent emot Ryssland <footnote>Bref af den 5 sept. g. st.: Riks Reg.</footnote>. Denne förklarade dock med bestämdhet, att detta var en omöjlighet <footnote>Apbms bref 2 okt. 1656.</footnote>, ty utgången af Rigas belägring afvaktades af Staterna, innan de ville taga ett beslut i en eller annan riktning <footnote>Apbms bref 9 okt. Många ansågo, att om Riga kom i Rysslands händer, kunde handeln på Archangel flyttas dit och såge det därföre ej ogärna. Detta oaktadt ansåg Apbm, att Sveriges anseende i Haag skulle betydligt vinna på att Riga höll sig. Se Apbms bref 6 okt. och 30 s. m.</footnote>. Appelboom ansåg det dock rådligast, att konungen påskyndade å sin sida ratifikationen och begärde därföre af honom så fort som möjligt ett ratifikationsinstrument <footnote>Apbms bref 24 okt.</footnote>.