Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Folkbildning - 4. Sedolärande berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katten. Den träffades rätt hårdt af ett stenkast, och
började derför jemra sig på det jemmerligaste, så att den,
som verkligen rådde om katten, kom ut. Det var en
aktningsvärd kvinna, som hette mor Andersson.
— H varför slån I min katta? frågade hon förtörnad.
Då framträdde en af de små sanningsälskande
flickorna och sade: Pella sade, att det var hennes katt.
Men dermed var mor Andersson icke nöjd, utan
mälde vidare: Den omständigheten att Pella uppgifvit
be-mälda katta såsom sitt egande husdjur, gifver icke vid
handen ett berättigande för eder att med berådt mod
tillfoga djuret kroppsskada.
Och icke ens nöjd med denna muntliga
bestraffning, grep mor A. ett kvastskaft och ropade: Vänta, jag
skall larma eder!
Då sprungo alla de små sannfärdiga flickorna hem.
Hemkomna berättade de för Pellas moder, att Pella farit
med osanning.
Häröfver blef Pellas fromma moder så upprörd, att
hon grät sig i hjäl.
Moral: Den, som ljuger, vållar lätt
Någons död. Det är ej rätt.
Slut på första delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
