Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och dela marmeladen”, inföll Henderson;
”precis hvad jag sade, fastän med andra ord.”
FJÄRDE KAPITLET.
Vänner och ovänner.
Walter hade alltså redan fått någon att tala
med, och han kände att han snart skulle kunna bli
god vän med Kenrick. Han visste ej hur det kom
sig; kanske det berodde på Kenricks glada och
vänliga sätt eller på uttrycket i hans ansikte, som
förrådde en själfvillig och stolt, men på samma gång
god och ädelmodig natur. Det gladde honom, att
Kenrick, som tydligen ej var någon nolla bland
kamraterna, syntes ha fattat tycke för honom och
var benägen att visa honom till rätta med
förhållandena inom skolan.
De gingo in i den stora salen, där alla
fyrahundra lärjungarne intogo sina måltider vid långa
bord, som stodo längs efter rummet, tjugo eller
trettio vid hvarje bord, vid hvars öfre ände en
lärare eller monitör (så kallades de sexton gossarne i
den högre afdelningen) hade sin plats.
”Kom nu ihåg, att du inte får blossa”, sade
Henderson, då Walter inträdde och såg, att de fleste
gossarne intagit sina platser.
”Blossa?” upprepade Walter, som trodde, att det
var ett välment råd han fick. ”Röka ni härinne?
Jag har aldrig rökt.”
”Kors, du blossar ju nu”, sade Henderson, då
Walter seende så många främmande ansikten och
mötande blickarne från så många par ögon, rodnade
litet.
”Retas inte med honom, Flip”, sade Kenrick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
