Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET.
Ett utbrott af egensinne.
“Nunquamne reponam
Yexatus toties? Ju v.
Ehuru Walters triumf som bollspelare hindrade
honom från att försjunka i full förtviflan och
misströstan till sig själf, räddade den honom dock icke
från de vanliga bestraffningarne och extra arbetet.
Det var hårdt att sitta lägre i klassen än många
gossar, som han visste sig vara öfverlägsen i
begåf-ning, och det var pröfvande för honom att bli
ansedd såsom lat och trög.
Herr Paton hade fått en fullkomligt oriktig
uppfattning om hans karaktär. Han gaf ibland så kloka
svar, och visade så klar uppfattning och intresse för
många ämnen, att läraren, som ej fastade något
af-seende vid att han ej var van vid skolans
undervisningssätt och ej heller hade ett uppöfvadt minne,
utan vidare fälde det utslaget, att han ägde
begåf-ning, men envisades att ej använda den. Detta var
ett karaktärsdrag som alltid väckte Patons stora
förtrytelse, och det var för gossens egen skull, som
han föresatte sig att så vidt möjligt var, ändra
detta.
De missförstodo alltså till en del ömsesidigt
hvarandra, och för hvarje dag, som gick blef
förhållandet dem emellan allt mera spändt.
Walters harm och ledsnad nådde sin höjdpunkt,
då fadern återsände honom hans första skolbetyg,
åtföljdt af ett bref, som om också icke precis
klandrande dock hade en missnöjd och orolig ton.
Själfva betyget brydde Walter sig föga om, ty
han visste, att det till en stor del grundade sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
