Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för förlåter jag dig”, hade gossen inom ett ögonblick
varit lydig och ödmjuk som ett litet barn, men som
det nu var, lämnade han rummet med ett hånfullt
leende och smälde dörren hårdt igen efter sig. Men
i nästa minut, då han satt ensam ute på en bänk
på skolgården, sänkte han hufvudet mot bröstet och
brast i gråt.
Om någon vän sett honom i detta ögonblick
och talat lugnt och förståndigt med honom, hur
mycken smärta hade icke då blifvit den stackars gossen
besparad! Kenrick gick händelsevis öfver gården,
men i samma minut Walter fick se honom, rätade
han upp sig och lade armarne i kors öfver bröstet.
Kenrick lät likväl icke narra sig; han såg, att
Walter var-alldeles förgråten, och tvekade ett ögonblick.
Men så kom stoltheten emellan, han påminde sig
det lilla ordbytet dagen förut; tillfället gick förloradt,
och han gick vidare utan att säga något.
Och Walters hjärta blef ej mjukare däraf.
SJUNDE KAPITLET.
Vogue la galère!
När herr Paton samma eftermiddag inträdde i
samlingsrummet, där lärarne ofta träffades, kastade
han sig i en länstol med ett ovanligt missnöjdt och
trött uttryck i sitt annars så lugna ansikte.
”Hur är det fatt med dig, Paton?” frågade herr
Robertson. ”Tycker du att dagens nummer af
”Times” är för liberalt i sina åsikter, eller hvad är
det?”
”Nej”, sade herr Paton, ”men jag har nyss
pryglat Evson, en af de nya gossarne, och den där poj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
