Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skymningen strax före tedags, och gossarne, som
sutto framför brasan voro just upplagda för allt
möjligt ofog. De började med en liflig diskussion om
herr Datons ”nedrighet” och gåfvo honom så många
öknamn de kunde hitta på. Walter förhöll sig tyst
och stilla, ty han var alltför nedslagen att finna
någon lättnad i ett dylikt tankeutbyte, men hans
gnistrande ögon, och det hånfulla uttrycket i hans
ansikte förrådde, att en ond ande fått makt öfver alla
hans goda känslor.
”Är det inte möjligt att komma åt honom på
något sätt?” frågade Anthony, en af gossarne i
Walters sofrum.
”Men livad skulle vi kunna göra?” frågade
flera.
”Ja, hvad?” upprepade Henderson gäckande, och
trogen sin vana att citera hvad han sist läst, började
han högtidligt deklamera slutmeningen af ett tal,
som han sett i tidningen — ”Aristokratien tronande
på maktens höjder och stark i — ”
”Du är en stor tok, Henderson”, anmärkte
Franklin. ”Jag skall säga er hvad vi skola göra; vi kunna
bränna upp ’den där otäcka svarta boken, i hvilken
han antecknar alla kvarsittningar och andra
bestraffningar.”
”Stackars bok”, sade Henderson. ”Hvilka
samvetskval skall den inte lida i lågorna; förskona den
från en sådan martyrdöd. Walter“, fortsatte han
lägre, ”jag hoppas du inte tänker vara med om
sådana dumheter?”
”Jo, det kan du lita på. Om det är meningen
att jag skall ha stryk dagen i ända, så ta’r jag hellre
emot prygel för någonting än för ingenting.”
”Pulpeten är stängd”, anmärkte Anthony, ”vi
komma inte åt anmärkningsboken.”
”Det är lätt hjälpt”, inföll Walter. ”Ge mig
eldgaffeln, Dubbs.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
