Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bi
i hopp om att med detta verk göra kyrkan, hvars
vigde tjänare han var, en verklig tjänst. Inom fem
minuter hade en uppretad gosse krossat alla hans
förhoppningar.
”De kunde ha valt ett annat sätt, hvilket annat
sätt som helst, om de nödvändigt velat ge uttryck
åt det hat, jag vet de hysa mot mig”, sade Paton
bittert. ”De kunde åtminstone skonat det som var
mitt enda nöje — det enda, som ej hade något
samband med dem och deras intressen. Jag skulle hellre
vilja mista hvad annat jag eger här i världen än
just detta manuskript”, tilläde han långsamt och
djupt upprörd.
”Var det verkligen Evson, som gjorde det?”
frågade Percival med varmt deltagande.
”Det betyder så litet hvem som gjorde det, men
det var verkligen din vän Evson.”
”Den lille gemene, otacksamme uslingen!”
utbrast Percival uppbragt. ”Det är inte för mycket,
att han blir relegerad! Men kan du inte börja ditt
arbete på nytt?”
”Börja på nytt?” upprepade Paton tonlöst. ”Hvem
kan återge mig de sista femton årens hopp och
kraft? Hur skall jag ha tålamod att åter börja alla
dessa mödosamma forskningar? Blotta tanken därpå
äcklar mig. Ungdom och förtröstan äro försvunna,
mitt lifs arbete är förstördt. Gå nu, käre vän, och
låt mig vara ensam en stund, till dess jag lärt mig
med mindre bitterhet säga: ”Ske Guds vilje!”
— «Ej behöfver han
Människoarbete eller deras gåfvor; bäst
Behagar honom den, som tåligt bär hans ok»,
sade Percival vänligt och deltagande, i det han
återvände till skolsalen.
Vid åsynen af Patons öppna pulpet, kunde den
unge mannen ej längre beherska sin förtrytelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
