- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
61

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pelt så väl som orätt, och den ene efter den andre,
som efter middagen passerade förbi honom, vände
honom föraktligt ryggen. Flere bland lärarne,
däribland Percival, som Walter hittills beundrat och
tyckt mer om än alla de andre, emedan han
behandlat honom med särskild vänlighet, gjorde på samma
sätt.

Walter mötte Percival på lekplatsen och lyfte
vördnadsfullt på mössan, men läraren såg honom ett
ögonblick i ansiktet och vände sedan bort hufvudet
utan att låtsa se hälsningen. Detta kan förefalla
klandervärdt, men vi måste minnas att alla de, som
endast ryktesvis höra en förseelse berättas, blott
känna till själfva handlingen utan att veta något om
de frestelser eller det vredesutbrott som föranledt
den. Allt hvad de brydde sig om eller togo reda
på, var att Walter med våld öppnat en lärares
enskilda skiifpulpet, och för att hämnas en uppdiktad
orättvisa bränt upp ett ytterst dyrbart manuskript,
och för detta tyckte de, att domen öfver honom ej
kunde vara nog sträng.

Stackars Walter, det var mörka dagar, som nu
följde, men Henderson och Kenrick sveko honom ej,
och lille Arthur Eden såg fortfarande med beundran
och tillgifvenbet upp till honom. Kenrick tycktes
tveka ett par gånger. Han sökte genast upp Walter
och skakade hand med honom, men Walter inbillade
sig, att han undvek honom litet, till dess efter en
kort tid hans ädelmodiga natur afgick med segern.
Hvad Henderson beträffade, tyckte Walter att han
kunde dö för honom, så tacksam var han öfver
kamratens trofasta vänskap i nödens stund.

Gossarne voro uppriktigt ledsna öfver herr Patons
stora förlust, som väckt allt deras deltagande till lif.

När de denna kväll kommo ut från aftonbönen,
skockade de sig vid grindarne i afsikt att offentligt
visa Walter sitt förakt. Henderson hade förberedt
honom därpå och bedt att få gå i hans sällskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free