Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, något i den här stilen: ”h vilken obehaglig
odör”, sade Henderson, förträffligt härmande lärarens
släpande röst; ”hvilken kon-cen-tr re-radt för-pestad
luft, hvilken outhärdlig — ” hör du Power, låt oss
höra hvad "lukt" heter på grekiska, hebreiska eller
kamschatkiska?”
”Ooo)dy”, föreslog Power.
”Det är bra”, sade Henderson, ”jag håller tio
mot ett, att han anmärkte: ”hvilken out-här-rdlig
”oowåy.” Inte sant, bekänn bara.”
”Jag tror nästan han sade någonting dylikt”,
svarade Kenrick skrattande. ”Men hur som helst
lät han Penkridge undersöka väggskåpen i händelse
någon olycklig råtta legat och dött därinne. I ett
af dem var golfvet alldeles murket, och Penkridge,
som trefvade omkring med foten därinne höll på att
köra ner den i ett stort hål i taket till skolsalen.”
”Tänk, så förvånade vi blifvit, om han kommit
nerramlande till oss”, sade Walter.
”Henderson, hvad tror du Paton då hade sagt?77
”Åh Paton”, sade Henderson, förtjust öfver
tillfället att få härmas, ”han hade hviskat med låg och
entonig röst: ”Penkridge, kom hit Penkridge. Det
där är ett högst besynnerligt sätt att göra sitt
inträde i ett rum Penkridge, högst besynnerligt. Om
du inte brutit af dig armen eller någon annan lem,
så måste du sätta dig ned och skrifva två hundra
rader, Penkridge.”
770ch Robertson?” frågade Kenrick.
”Robertson hade satt på sig glasögonen”,
fortsatte Henderson, ”och anmärkt: ”Jaså, Penkridge
har fallit tvärs genom golfvet och förmodligen
krossat något ben; drumlige pojke, nu kan han då
åtminstone inte i kväll vara med om något slagsmål.”
Hvarpå Stevens hade gått fram till Penkridge och
ytterst deltagande frågat, om han gjort sig illa, och
kraflande sig upp hade Penkridge såsom bevis på
sin tacksamhet flinat honom midt upp i ansiktet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
