Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
“Skall jag taga vara pä min broder?“
Stackars lille Eden, han hade hittills ej stor
orsak att glädjas öfver sin vistelse i St. Winifred, där
han från morgon till kväll blef retad och förföljd af
de gossar i hvilkas sällskap han händelsevis från
första stunden råkade komma. De andra trodde, att
han trifdes bäst bland de stygga gossarne och
undveko honom därför. Sex veckor efter hans ankomst
till skolan kunde man knappt igenkänna den glada,
klarögda gossen i den lilla bleka stackare, som
föreföll så skygg och rädd för alla han mötte. Om ej
Walter varit, hade han inom kort blifvit fullkomligt
förslöad af den ständiga förskräckelse, som
bemäkti-gat sig honom, men från denna afton, då Walter åter
fått en aning om den lille stackarens bedröfliga
tillvaro, föresatte han sig, att så mycket som möjligt
taga honom under sitt beskydd, och den tid kom,
då han ännu många år senare kände sig rikligt
belönad för all vänlighet mot kamraten.
”Kom, skola vi göra ett slag ner åt stranden,
innan det ringer till lektionen”, sade han följande dag
till Eden, då de slutat middagen.
Denne såg förtjust ut och kände sig stolt öfver
att inför alla kamraterna bli sedd i Walters
sällskap.
De satte sig ner på ett par stenar vid stranden
och betraktade de glittrande små vågorna.
”Eden”, sade Walter efter några ögonblicks
tystnad, ”du har bestämdt inte känt dig lycklig på sista
tiden?”
”Nej, det är ingen, som bryr sig om mig här”,
svarade det stackars barnet; ”alla se ner på mig,
och jag har inte en enda vän.”
”Jaså, räknar du inte mig såsom din vän?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
