- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
84

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, jag vet, att det är farligt”, sade Eden i ett
af de lidelsefulla utbrott af förtrytelse, som så
mycket roade hans plågoandar, ”och jag drömmer om
det alla nätter, och jag vet, att jag till slut kommer
att ramla ner och slå ihjäl mig. Men hvad skulle
de bry sig om det. Ibland önskar jag själf, att jag
vore död och alltsammans öfver.”

”Tyst Arty, tala inte så”, sade Walter lugnande,
då han såg gossens skälfvande läppar. ”Men
hvarför i all världen släppa de ner dig genom
fönstret?”

”För att gå till — till Dan’s.”

”Dan’s? Den där fiskarstugan nere vid
stranden?”

”Ja, just den.”

”Men vet du inte, Arty, att Dan är smugglare
och en dålig karl, och att du blefve relegerad, om
de finge se dig besöka honom?”

”Jo, och du kan inte tro hur jag afshyr att gå
dit, och hur rädd jag är. Först är det Dan och så
hans stora, otäcka son, och alltid äro de druckna,
och stugan är så rysligt snuskig och i går afse högg
Dan tag i mig och ville tvinga mig att dricka
brän-vin, men jag bara gallskrek.” Han ryste vid blotta
minnet däraf.

”Och när jag sedan skulle gå hem, höll jag på
att bli fast”, fortsatte han. ”Jag tror, att till och
med du, Walter, blefve en kruka, om du jämt och
ständigt behöfde vara så rädd. Sedan grindarne äro
stängda måste man klättra öfver staketet in i
rektorns trädgård, och jag är alltid så rädd, att hans
stora hund skall vara lös och rusa på mig. Du
minns, att det var litet månljust i går, och just när
jag sprang genom trädgården, fick jag se rektorn
promenera fram och tillbaka i en af gångarne. Jag
kröp bakom ett stort träd, men gjordg förmodligen
något buller, ty rektorn stannade och ruskade i
trädet och ropade ”schas”, som om han trodde det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free