Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattade samtidigt hans båda händer för att lyckönska
honom.
Power tackade dem och hållande fast deras
händer, drog han dem sakta närmare hvarandra.
Ken-rick förstod hans mening och tänkte med klappande
hjärta på att han kanske nu skulle återfå sin
förlorade vän, men i detsamma fängslades Walters
uppmärksamhet af Eden, som med åtskilliga tecken sökte
göra tydligt att han ville gratulera Power. Walter
vände därför olyckligtvis bort hufvudet utan att märka
att Kenricks hand snuddat vid hans egen. Tillfället
gick förloradt, och Kenrick, som missförstod honom,
rodnade och drog hastigt bort handen.
Vid det andra tillfället hade Walter gått in på
kyrkogården för att se efter om stenen ännu var
rest på Daubenys graf. Den var redan upprest, och
medan han sorgset läste dess inskription, hörde han
fotsteg bakom sig. Ett hastigt ögonkast öfvertygade
honom om att det var Kenrick som närmade sig,
tydligen i samma afsikt som han själf. Han gick
långsamt fram till grafvården och läste inskriften.
Deras ögon möttes med en vänlig blick. En
plötslig längtan efter försoning grep dem båda, och de
stodo just i begrepp att räcka hvarandra handen, då
tre gossar kommo in på kyrkogården. Bland dem
var olycksfågeln Jones. Båda kände sig obehagligt
berörda, och vändande sig om utan ett ord, gingo de
hem, hvar och en för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
