Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte näsduken för näsan och gick fram till
läraren.
”Får jag lof att gå ut ett ögonblick, jag har
näsblod”, sade han höfligt.
”Nu igen? Det är tredje gången denna vecka du
har näsblod, och det har varit samma förhållande
med de andra gossarne.”
”Blir jag inte trodd på mitt ord?” sade Wilton
i förnärmad ton och med näsduken fortfarande för
ansiktet.
”Jo naturligtvis, så länge jag ej har anledning
att misstro dig”, svarade läraren vänligt. ”Det
förefaller visserligen litet egendomligt, men du kan gå.”
Det hade ju varit lätt att förvissa sig om
huruvida gossen talade sanning, men läraren ville, ehuru
det denna gång misslyckades, genom obegränsadt
förtroende väcka gossarnes hederskänsla.
Wilton gick ut, knappt döljande sin
skrattlystnad, och återvände inom tio minuter med de
färdig-skrifna verserna.
”Se där”, sade han; ”Ken gjorde det åt mig på
fem minuter. Han kan allt hvad han vill, fast han
knappt någonsin öppnar en bok. Besvära dig inte
längre med några verser; jag skall laga, att de bli
skrifna åt dig.”
Charlie kastade en blick på papperet och såg
strax att de voro felfria.
”Tänker du verkligen ge de där ut för att vara
dina egna?” frågade han.
U visst”, svarade Wilton.
”Men vi få ju betyg för dem?”
”Hör bara på! Tack så mycket för
upplysningen. Så mycket bättre då. Jag kommer att få bra
betyg. ^
”Tig nu herr Oskuld, och bråka inte”, sade en
annan Noelit. ”Vi göra alla på samma sätt. Tag
mot hvad himlen sänder dig och var glad
däröf-ver.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
