Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darrande röst. ”0 Tracy, en sädan åsna och usling
jag varit!”
”Alldeles som jag”, sade Tracy. ”Men jag ångrar
mig nu och hoppas bli annorlunda. Bättre sent än
aldrig. Adjö så länge.”
När Wilton efter en kvart återkom, fann han
Kenrick försjunken i tankar med en papperslapp i
handen. Han hörde ej ens att Wilton öppnade
dörren. För att skingra sina plågsamma tankar hade
han liknöjdt bläddrat i Herodotus i hopp att finna
den där strofen om krokodilerna, och därvid hittat
en gammal biljett adresserad till honom själf. Han
kände strax igen stilen och slet hastigt upp biljetten.
Den var daterad för tre år sedan och undertecknad
af Walter Evson.
Det var den för länge sedan förkomna
skrifvel-sen i hvilken Walter öppet och äfven ifrigt bedt om
ursäkt för hvarje oafsiktlig förseelse och att de åter
skulle bli goda vänner. På denna begäran hade
Walter såsom naturligt var aldrig fått något svar,
och såsom vi veta, tagit för afgjordt att hvarje
möjlighet till försoning var stängd. Kenrick kunde ej
låta bli att tänka hur mycket kanske varit
annorlunda, om han i rätt tid fått denna biljett.
Allt stod -nu så klart för honom, hans falska
slutsatser, enfaldiga afundsjuka och stolthet, all den
skada han gjort, all den tid han förspillt, och till
Wiltons stora förvåning gömde han ansiktet i
händerna och brast i gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
