Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag, då Kenrick hållit vakt en half timme
och började tröttna därpå, hördes lätta steg i
korridoren. Kenricks rum var tomt, och den objudne
gästen gick ljudlöst fram till Kenricks skrifschatull,
som han utan svårighet öppnade. Det innehöll två
halfsovereigns samt några silfverslantar. Han var
nog försiktig att undersöka hvarje mynt särskildt,
men den nästan omärkliga skåran i dess yttersta
kant undgick likväl hans uppmärksamhet. Han stod
just i begrepp att stoppa ner dem i sin portmonnä,
när en tung hand lades på hans skuldra, och
Kenrick och Wilton — den öfverrumplade tjufven — stodo
ansikte mot ansikte.
Under ett ögonblick stirrade de flämtande på
hvarandra. Wilton, som i förskräckelsen släppte
portmonnän på golfvet var dödsblek och darrade i hela
kroppen. Att så oväntadt bli gripen på bar gärning
kom honom att förlora all själfbeherskning.
”Du Wilton! Du, som jag så länge behandlat som
min vän och gett fritt tillträde till mitt rum, du, som
var den förste att kasta misstankarna på andra!”
Han tystnade andlös af harm och förtrytelse.
”Kenrick, käre Kenrick, skvallra inte på mig!”
”Skvallra inte! Gode Gud, är det allt du har att
säga? Icke ett ord af blygsel eller ånger! Hjärtlöse,
nedriga usling!”
”Jag tvingades till det, Kenrick, det gjorde jag
verkligen. Jag var skyldig Dan och — och andra
pengar, och de hotade att ange mig för rektorn, om
jag inte betalade. Harpour och de andra spelade af
mig allt hvad jag egde, och jag tror det skedde
genom fusk. Tala inte om det, snälle Kenrick, tala
inte om hvad jag gjort!”
”Jag kan inte ge en tjuf min hjälp”, ljöd det
iskalla svaret.
”Om det låter så, skall jag säga dig hur det är”,
sade Wilton buttert. ”Kom ihåg, att det var du,
som först tog mig med till Dan, och att det inte är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
