Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git sig det ledsamma uppdrag, som nu följde. Det var
för båda ett pinsamt ögonblick, när Kenrick reste
sig upp och så grannlaga som möjligt förklarade att
de stölder, som åstadkommit så många ledsamheter,
sannolikt hädanefter skulle upphöra. Tjufven var
upptäckt, och han bad dem att ej vara för ovänliga mot
eller tänka alltför ovänligt om den unge
brottslingen, hvilken gjort allt hvad som stått i hans förmåga
att försona sitt brott. Ingen af dem hade därför
längre orsak att ihågkomma den oförrätt hvilken de
litet hvar fått lida, med undantag af Elgood, som
blifvit orättvist misstänkt, och hvilkens förlåtelse den
felande innerligt anropade.
Den djupa tystnaden bröts af ett allmänt
mummel: ”Hvilken är det? Hvilken är det?”
Darrande af skam och blygsel hade Wilton nästan
gömt sig bakom Kenrick, bredvid hvilken han hade
sin plats, men Kenrick steg åt sidan, och läggande
handen på Wiltons hufvud fortsatte han:
”Han sitter här”, medan Wilton gömde ansiktet
i händerna och satt orörlig.
Ett sorl af förvåning lopp genom rummet, men
ingen sade något, och efter ett kort uppehåll, tog
Kenrick åter till ordet:
”Han är redan tillräckligt straffad; ni kunna
förstå hur rysligt detta måste vara för honom. För
öfrigt är detta anledningen hvarför han lämnar oss
i dag. Jag kan säga er alla, att han är mycket,
mycket ledsen öfver hvad han har gjort och har fått
en läxa, som han aldrig skall glömma. Får jag
försäkra honom om att ni alla förlåta honom? Får jag
säga honom, att vi äro ledsna att skiljas från
honom, att han trots allt medför våra varma
välönskningar, och att han ej lämnar någon ovän kvar, då
han nu reser härifrån?”
”Ja, ja”, hördes från alla kanter, och Wiltons
häftiga snyftningar narrade flera andra att gråta.
Ty denne gosse var omtyckt — trots sitt dåliga rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
