- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
262

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och intresse för allting och gick omkring dystef,
blek och mager.

Doktor Lane iakttog deltagande den stora
förändring gossen undergått och samtalade en dag med
Power därom.

”Kenrick har just nyss varit här uppe”, sade
han, ”och det gör mig ondt att se honom så
sorgligt förändrad. Jag kunde knappt förmå honom att
säga ett ord; allting tycks förefalla honom likgiltigt.
Skulle inte litet trefligt sällskap kunna pigga upp
honom. Vi bjödo honom till oss häromdagen, men
han sade inte ett ord under hela kvällen. Kan inte
ens Henderson narra honom att skratta?”

”Nej, det tviflar jag på”, sade Power nedslagen;
”Henderson, Evson och jag ha försökt så godt vi
kunnat, men han undviker oss alla så mycket som
möjligt. Jag tror att han bland annat plågas af oro
för att han ej får fortsätta här, utan måste ta’ plats
på ett handelskontor, något som han afskyr.”

”Om det inte är någonting annat”, sade rektorn,
”så är den saken lätt hjälpt. Vi ha ofta haft
frielever här, och jag skall underrätta Kenricks
förmyndare utan att han själf vet därom, att afgiften ej
lägger något hinder i vägen för hans
kvarstan-nande.”

Detta ädelmodiga handlingssätt förekom ej sällan
i denna skola, som i sanning var en alma mater
för alla sina lärjungar. Kenrick anförtrodde Walter
sina farhågor, som denne genast skingrade genom
att omtala att doktor Lane ämnade öfvertala hans
förmyndare att låta honom stanna. Denna nyhet
tycktes glädja honom, men förmådde dock ej skingra
hans håglöshet för all slags sysselsättning.

Denna förminskades icke ens, då hans
förmyndare skref, att en ädelmodig ehuru okänd vän
förbundit sig att ge honom ett årligt bidrag af hundra
pund, för att sätta honom i stånd att fortsätta sina
studier, till dess han själf kunde förtjäna sitt uppe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free