Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns ännu en utväg att försöka, en i
san-ning förtviflad utväg. Kenrick var en förträfflig
simmare. Om han kunde simma för nöjes skull,
skulle han ej då kunna göra det, när det gällde
lif-vet? Den sträcka han hade att tillryggalägga var
visserligen längre och farligare än han någonsin
drömt om att försöka, men hans enda hopp om
räddning låg också i detta försök.
Han kastade af rocken och vadade modigt ut i
det kalla vattnet. De slemmiga vattenväxterna
klamrade sig fast vid honom, och det var med en känsla
af äckel han kände hur de snodde sig kring hans
fötter och ben. Men det blef bättre ju längre ut han
kom, kroppsrörelsen värmde honom, och han
gungade snart på vågorna, öfver hvilka han för en kort
stund tyckte sig vara herre. Först när han började
tröttna kastade han en blick framför sig och såg
att han ännu knappast hunnit halfvägs. Och äfven
om han orkade simma ända fram — hvilket han
förstod var omöjligt — skulle ej de obarmhärtiga
vågorna med lätthet krossa honom mot klipporna?
Modet sjönk, och vändande sig om, sam han
döds-trött tillbaka till den lilla landningsplatsen.
Tidvattnet hade redan hunnit till den plats, där
han tappat hatten, och under det han darrande af köld
tog på sig sina våta kläder, såg han hur den dansade
bort på vågorna.
Fasa för hvad som förestod aftvingade honom
ett högt ångestskri. Tre gånger ljödo de gälla ropen
öfver hafvets brus, och därpå blef det tyst. Tryckt
intill klippväggen stirrade Kenrick utåt vågorna som
närmade sig sitt rof för att åter tvinga honom att
simma, till dess tröttheten skulle besegra honom,
och han för alltid sjunka ner i deras djup.
Och när han föreställt sig allt detta med en
lif-lighet, som lät honom känna dödsscenens hela
ångest, irrade hans tankar tillbaka till den flydda tiden.
Mången förgäten synd i tankar, ord och handling dök
Läsning för gossar. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
