Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren hörde kungen tala på detta sätt, skall han strax
på godt maner hafva afträdt, eftersom han ej ville höra
sina pengar nämnas.
Att Sahlgren ej i likhet med flera andra direktörer i
Ostindiska kompaniet vardt kommerseråd kan säkert
endast hänföras till hans egen önskan att ej erhålla annan titel
än den mot hans syssla svarande. Och sannolikt hade
han likt många andra rika köpmän kunnat vinna
adelskap, om han velat. För honom, som ej hade några
manliga afkomlingar, tycks den af konungen honom år 1750
medgifna rättigheten att besitta säterier hafva varit
alldeles tillfyllestgörande.
Nyckeln till Sahlgrens väsen torde Lilliestråle hafva
angifvit, då han säger: »Sällskap och umgänge flydde
han icke, ehuru han ej lät däraf den tid borttagas, som
hans angelägna omsorger fordrade, hvilka efter
holländska viset måste gå före allt . . . han var höflig och
angenäm, stundom skämtsam . . . alltid vid ett jämt och lika
lynne, talte litet men med förstånd».
Detta vill, läst mellan raderna, säga: en högst
allvarlig, genomrespektabel man, som helt och hållet gick
upp i sitt arbete.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
