Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
titel. Affärerna tyckas under hans frånvaro hafva gått
bra och fortfarande någon kort tid florerat. Åtminstone
påstår landshöfdingen Carpelan i början af 1803 till
förklaring öfver Fourniers sedvanliga klagan öfver sin
beskattning, att denne utan att vara verklig borgare i
staden, likväl uti lugn njutit borgerliga friheter och
rättigheter samt förmodligen därigenom här förvärfvat största
delen af sin förmögenhet. I denna ingick, enligt
Fourniers egen klagoskrift, ett hus vid Lilla Torget (på samma
tomt som det nuvarande Wijkska), ett salteri med
inventarier, sommarstället Gullringsbo vid sjön Aspen,
tre skepp och parter i tre andra, allt detta uppgående till
ett värde af öfver 42,000 riksdaler. För sin
»handels-fond» eller sitt rörliga kapital redogjorde han ej vid detta
tillfälle, då denna del af förmögenheten borde såsom
fransk anses.
Sådan tycks Fourniers ekonomiska ställning omkring
år 1801 hafva varit, men antagligen har den härefter rätt
snart försämrats. År 1802 hade en viss herr de la Grange
öfvertagit ledningen af kontoret, under det att Fournier
själf var på resor. Att provisoriskt sköta vice
handels-kommissariebefattningen hade för denna tid förordnats
den gamle bokhållaren Schierman.
Från dessa resor återvände Fournier ej till Göteborg
förrän 1804, då han ledsamt nog kommit på obestånd.
Anledningarna härtill voro enligt hans egen uppgift dels
ofantliga förluster, dels försnillningar af
kontorsförestån-daren de la Grange, som under Fourniers frånvaro
upp-gifvit hans stat. Den sistnämnde föreslog nu sina
fordringsägare en uppgörelse, som antogs af sju åttondedelar
utaf dem, men en enda, firman de la Grange & C:o i
Hamburg, trodde sig finna ett annat och bättre medel att
förmå honom till medgörlighet — i tillämpningen
nämligen af konkurslagens föreskrift, att gäldenären, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
