Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$å;d]ujrt>*i att slik en junker,
Som än ej sporrar fått på hälarne,
Sig vågar hit att gilja till min dotter?
En simpel väpnare? Vid sankte Knut!
Om ej du riiddat hennes lif och ära,
Jag ut på dörren flux dig kastade,
Du djerfve sälle!
BENGT.
Stillen eder harm,
Herr riddare, och hören lugnt mig an!
Jag räddat jungfru Sigrid från att föras
Af stigmän bort, förliden, då hon gick
Att hjelp och tröst en stackars stafkarl skänka
Som djupt i skogen gömt sin bittra nöd ;
Men icke fordrar jag nu som betalning
För denna mannapligt emot den svaga,
Er dotters hand! — En bättre böneman
Jag eger i den hulda jungfruns rodnad,
I hennes blyga blick, mot jorden sänkt,
Och i den tår som svalkar kindens brand,
Der nu hon sitter, ljuf i sin förvirriug,
Och kanske ångrar att hon skänkt sin tro
Åt simpel väpnare som namn ej eger ...
Men, vid S:t Erik! namnlös kan eröfra
Sig namn och rykte; simpel väpnare
Kan ock en dag få bära riddarkedja!
Och gifven J mig henne, lofvar jag
Vid Gud och helgonen, att länge ej
Det töfva skall, forr’n jag är henne värdig!
KNUT (strängt till Sigrid).
När blef det sed att ungmö skänker bort
Sin tro och lofven, fader sin ohördan?
BENGT (leende\
När det blef sed? Jo herre, samma dag
Som yngling känslor fick och ungmö fägring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
