Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTVID*
Att hvad än må hända,
Så är det bast som sker, — det är min tro!
Den enkla satsen jag besannad sett
I alla lifvets skiften, ädle herre!
SUNE (hastigt från höger).
Nu syns ett väldigt dammoln uti fjerran,
Och vapen jag mot solen glänsa såg!
BENGT (skyndar till fönstret).
Det stiger redan öfver skogens toppar
Vid sjöastranden!
(raskt)
Skynda ned till Kol
Min raske Sune, och säg till att porten
Han öppnar strax och sänker vindbron ned,
Samt att hän mottar Jarlen höfviskt, följd
Af väpnare och svenner, mälande
Att jag på jagt med mina gäster dragit.
SUNE.
Ja, herre!
(går genom fonden).
BENGT (till Ingrid).
J, svärmoder månden gå
Till eder make och till gästerna
Samt hindra dem att upp till borgen komma,
Ty såge Jarlen nu herr Knut, så vore
Det visst ej bot för vreden som han bär.
INGRID.
Eätt hafven J, min måg, och jag vill söka
Att hålla gubben min och alla qvar,
Om priorn blott mig bistånd skänka lofvar!
BOTVID.
Ja visst, fru Ingrid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
