Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat. Men då skalden på detta satt i dikten framförde
gudar och titaner, då hans handlande personer
öfver-skredo det vanliga måttet för mensklig storhet och
mensklig kraft, så behöfde han också för
framställningen medel, som förut icke varit nödvändiga.
Han införde därför på scenen kothurnen, en
fotbeklädnad, som med ända till en half aln förlängde
skådespelarens figur nedtill, samt den med uppstående
hårtupé försedda masken, som på samma sätt förlängde
figuren upptill, och hvilken var försedd med öppen
mun och ett talrör, hvarigenom skådespelarens stämma
i förstärkt ton nådde till åskådarnes öron. För att nu
omkretsen af skådespelarens gestalt skulle blifva
propor-tionerlig till denna längd, stoppades äfven hans axlar,
bröst och lif, och på detta sätt, åt alla sidor förstorad,
återgaf han nu den dombjudande Zevs eller den fjättrade
titanguden på hans klippa.
Denna kothurn och denna ständigt gapande mask
med sitt talrör förefalla oss i hög grad störande och
onaturliga; men om vi taga i betraktande dels teaterns
storlek — Dionysosteatern i Athen rymde 30,000
åskådare, — dels dess friluftsnatur, dels med hvilka figurer
det antika dramat rörde sig och framför allt, om vi
försöka att förflytta oss tillbaka till åskådarnes sätt att se
och uppfatta, så skola vi medgifva att Aischylos’ nya
anordningar hade för sin tid ett fullständigt
berättigande. Och när han på detta sätt hade fört sitt
väldiga auditorium med sig på flykt till gudavärldens och
titanlifvets heroer, så kom efter tragödiens slut det
muntra satyrspelet med sina figurer af vanligt menskligt
mått och återstälde den rubbade jämvikten i åskådarnes
sinnen, och det hela fick på detta sätt den prägel af
»festivitas», som med rätta ansågs oskiljaktig från
forntidens skådespel.
Nutidens realistiska konst har förvisat kothurnen
från scenen, men den har på goda skäl bibehållit
masken, fastän i förändradt skick. Den moderna
skådeplatsen är för liten och åskådarrummet för nära scenen,
för att sådana hjälpmedel som antikens, numera skulle
vara behöfliga eller ens tillåtna. Den antika masken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
