Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den spanska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fråga om de spanska skådespelarne äro källorna
få eller inga. Man kan dock med full tillförsikt
antaga, att en så rik dramatisk literatur också egt sina
värdiga tolkare, om också icke deras namn nått öfver
Pyreneerna. Utom den nämnde Lope de Rueda,
påträffar man dock mellan 1600 och 1632 namnen Ana
de Barrios, Maria Rigaelme, Sebastian dt1 Prado,
Alonso d’Olmedo och Maria de Cordova y de la
Vega, samt från början af vårt århundrade tragikern
Maiquez, omtalad som en framstående elev af Talma.
Hvarför de spanska skådespelarne blifvit nästan
okända för det öfriga Europa, torde bero därpå att de
aldrig gästat främmande länder, utan föredragit att vara
hvad de blifvit för sitt eget folk. Det är möjligt, att
den yttre äran därigenom blifvit mindre; men säkert
är att deras inverkan på det nationella lifvet icke
förfelats, och för skådespelaren gäller, som för hvarje
annan konstnär, att han framför allt bör vara sitt eget
lands son och dess seders målare, dess minnens
återfödare.
Till slut en anekdot från den glada spanska tiden.
Philip IV var själf litet författare och skådespelare, och
en dag föreslog han Calderon, sin hofdramaturg, att de
tillsammans skulle improvisera en komödi, kallad
»Skapelsen», i hvilken kungen skulle spela Gud fader och
skalden Adam. Adam skulle börja stycket, och
Calderon improviserade nu en lång monolog, under hvilken
Gud fader visade tecken till en allt mera stegrad
otålighet. Calderon af bröt då sin färgrika beskrifning af
det jordiska paradiset och frågade vördnadsfullt hvad
som fattades Vår herre.
»Hvad som fattas mig?» utropade Philip; »jo, jag
ångrar att jag skapat en så storpratande Adam!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
