Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därifrån kom han till en prokurator, men på den
saken ledsnade han snart. Därpå sändes han till en
notarie, men fann det icke mycket roligare där. En
dag fick han på Théåtre Frangais se Poisson spela
Crispin, och dagen därpå repeterade han den för sina
kamrater, så att alla trodde sig se Poisson själf, och
inom kort var han anstäld vid en landsortsteater, där
han spelade Crispin och betjentroller. Snart
engagerades han i Paris vid Foire St. Laurent och slutligen
vid Théåtre Frangais, där han ensam inom kort
rem-placerade hela den Poissonska dynastien.
Han excellerade i alla slags komiska roller, och hans
talang var af den mångsidigaste art. Enligt en af sina
kamraters vitnesbörd hade han allt för sig: en
behaglig figur, intelligens, muntert lynne, själfullhet och
komisk verve. »Glad och uppsluppen i farsen, godmodig
i komiska gubbroller; grof och hård som köpman;
känslig, ädel och rörande som fader, hade han alla
tonarter, alla nyanser i sin stämma och sitt ansikte, och
lika väl som han uppfattade totaliteten, lika skarpt
uppfattade och återgaf han detaljerna af en roll.»
I en pjes som hette »Mercure galant» spelade han
sex olika roller och det ända till oigenkänlighet. Ett
bevis på hans förmåga att karaktärisera lemnar följande
historia: Då han i ofvannämda pjes en kväll skulle
uppträda i den sisla rollen, en drucken soldat, och i
kulissen förberedde sig till sin entrée, kom en af
teaterns tjenstemän, som var ny på sin plats, fick se
honom stå där med pipan hängande i munnen och
slingrande på benen och ville hindra honom att gå in.
»Hör på, kamrat 1» sade han, »du kan skaffa mig
en fördömd historia på halsen 1 Stopp nu!»
Men Préville sliter sig ifrån honom och rusar in
på scenen, där han mottages af en dundrande
applådåska, — naturligtvis till den nye tjenstemannens
oerhörda förvåning och häpnad.
Préville hade som enskild man ett fel, ganska
vanligt bland artister, men inte mindre olyckligt för
det: han kunde aldrig under den goda dagen spara
något för den onda. Han hade en betjent, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
