Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro samlade till fredskongress, skulle få dem värdiga
platser; — det gjorde han också, men redan förut sjuk,
förvärrade han sitt tillstånd genom dessa tre dygns
ansträngningar och vakor, under hvilka han inte ens
hade tid att äta, och sjukdomen tog så öfverhand, att
han dog däraf den 28 mars 1809, 62 år gammal.
DESCHANETS DES Essarts, född 1740, var också
en af Théåtre Frangais’ utmärktheter, i synnerhet som
köpman och financier i de gamla komedierna. Han
var dessutom ryktbar för sin oerhörda korpulens. Han
helsades också alltid af ett gapskratt från hela salongen,
när han spelade Petit-Jean i Racines »Les Plaideursv
(Sakförarne) och måste utropa:
»Sen mig, jag sofver ej, jag blir allt mera mager!
Det är ju synd och skam: ett sorgligt slut jag tager!»
När han spelade Orgon i »Tartuffe», där han var
naturen själf, måste man alltid använda ett särskildt
bord, mycket högre och bredare än de vanliga, för att
han skulle kunna gömma sig under det och komma
fram igen utan att taga det med sig.
Des Essarts var en stor gourmand och hade en
ofantlig aptit; men hans hjärta var lika ädelt och godt
som hans mage var stor. Bästa beviset därpå är, att
näf under skräckväldet 1793 hans kamrater blefvo
arresterade, så dog han af sorg öfver deras missöde.
Han var ett stort barn, älskad af alla och sörjd af alla.
Det är sant att man skrattade åt honom äfven i
tragedien; men han var för godmodig för att förarga sig
däråt; — han tog sitt parti och skrattade med. Så
skulle han en gång i en dram framställa för konungen
— han spelade nämligen prefekten i Paris — hans
utsvultna undersåter, och missförhållandet mellan prefekten
och folket framkallade stormande skrattsalvor i
salongen.
Det svåra för skådespelaren är att på en gång
förena djup och lätthet, hållning och uppsluppenhet,
det passande och det behagliga. Och antaget att en
och annan naturens gunstling äfven kommer därhän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>