Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Därifrån följde deras trupp d.en bekante
marskalken af Sachsen under hans fälttåg och spelade i
högkvarteren för att uppmuntra soldaternas mod och
muntra lynne. Marskalken kände sångens makt och
hade utnämt dem till franska arméns vissångare. Hvarje
seger eller annan framstående händelse firades af
ma-karne Favart med nya kupletter, och allt hade
troligen gått förträffligt, om inte marskalken slutat med
att förälska sig i sångerskan, hvilket åter tvang M:me
Favart att helt hastigt taga till flykten och återvända
till Paris. Den förgrymmade marskalken undandrog nu
Favart sitt beskydd, hvilket hade till följd att denne
blef ruinerad.
M:me Favart debuterade 1749 på Comedie-Italienne,
men några lifliga och djärfva drag vid en
karaktärsmålning ådrog henne de skenheligas förbittring, och
hon fördes nu från kloster till kloster för att omvändas.
Mannen å sin sida måste dölja sig för att icke råka ut
för den mäktige marskalkens hämd, och det såg
således illa ut för både författaren och sångerskan i
dessa; de gamla, goda tiderna, som man kallar dem.
Ändtligen, den I3:de mars 1750, dog marskalken
af ett fall från hästen, och de båda makarne blefvo
återgifna åt teatern, där de nu på nytt blefvo
publikens gunstlingar och fortfarande förblefvo det i
tjugotvå år eller till M:me Favarts död den 21 april 1772.
Omdömet om henne är, att hon var en utmärkt aktris
och sångerska och en förträfflig kvinna. Hennes spel
var öppet, naturligt, gladt och sympatiskt; hon kunde
framställa alla slags karaktärer: subretter, älskarinnor,
bondkvinnor, mödrar, naiva flickor, förnäma damer —
allt excellerade hon uti Hon härmade så väl alla
dialekter, att de landtbor, hvilkas språk hon talade, trodde
henne vara deras landsmaninna. Hennes hjärtas
godhet stod i jämnhöjd med hennes talang. Hon var
ovanligt gifmild, och möttes hon af otack, så svarade
hon alltid: »Bah! Man må försöka så mycket man
vill; man kan ändå aldrig förstör^ för mig glädjen att
få hjälpa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
