Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nya frön till en rik blomstring uppspira. Dessa
frön voro Goethes och Schillers förstlingsverk, hvilka
nu uppträdde på skådeplatsen. De båda skalderna hade
nog sin »Sturm- und Drang-period» äfven de; men de
voro stora snillen, och därför kunde de gå segrande
utur den.
Hos Goethe var denna frigörelse egentligen följden
af en inre process; hos Schiller uttömde sig en god del
af det jäsande stormämnet i hans första, af glödande
hat och himlastormande häftighet öfverflödande
ungdomsverk: Die Rtiuber (Röfvarbandet), som 1782 för första
gången gick öfver scenen på teatern i Mannheim.
Redan 1774 hade Schröder bragt Goethes Göt.z
ron Berlicliingen till uppförande, och fastän detta stycke
till följe af sina alltför täta ombyten af skådeplats icke
egentligen lämpade sig för uppförande, visade det dock
hur ett fosterländskt drama borde vara anlagdt och gjorde
på nästan alla Tysklands scener ett utomordentligt
intryck.
Genom dessa försök var nu den tyska teatern inne
på den rätta vägen; men honom, som fört den därhän,
Gotthold Efraim Lessing, hade teologer och prester
genom sina trakasserier och förföljelser plågat lifvet af
i Wolfenbiittel. Det var dock endast den bräckliga
stofthyddan, som de på detta sätt förmådde affärda: anden
lefver i Tysklands dramatiska konst och där skall den
lefva, oberoende af de vexlingar, som olika
smakriktningar framkalla. Den skall lefva i synnerhet därför,
att hans klarseende och skarpa kritik återförde denna
konst, liksom alla de sköna konsterna, inom de gränser
som de icke få, icke kunna öfverstiga utan att upphäfva
och skada hvarandra, i det de omkullstörta lagarne för
det sköna.
Hörom till slut hvad han säger i sin
»Hambur-gische Dramaturg i e», till följe af en konflikt i hvilken
en af hans kritiker förde honom med en därstädes
an-stäld skådespelerska:
»Jag känner endast ett beröm för en skådespelare,
han må vara af det ena könet eller det andra, och detta
består däri, att jag antar det han är långt skiljd från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
