Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till väga i början, nöjde sig med att så småningom med
sin repertoar införlifva Corneilles och Racines tragedier
och lät ända till 1737 Hanswurst vara i okvald
besittning af publikens gunst och öra, om han också icke
på hennes spellista fick framkomma så ofta som på de
andras. Men Gottsched var otåligare än hon, och
slutligen förmådde han henne att med ett enda djärft slag
göra slut på den urartade lustigmakarens välde.
Detta skedde i oktober 1737, då hon i ett af henne
själf författadt förspel, i hvilket en ordentlig process
fördes mot Harlekin, lät bränna å båle en docka i hans
brokigt lappiga dräkt och på samma gång bannlysa
hans namn från teatern för evlrdliga tider.
Företaget har på många sätt blifvit klandradt och
hånadt; Lessing kallade det: »själft den största
Harlekin-iaden»; men ser man det rätt, var det nog ett steg af
högsta vikt för den komiska skådespelarkonstens
utveckling. Fru Neuber hade nu påtagit sig den
moraliska förpliktelsen, att aldrig mera låta Harlekin uppträda,
och hon höll den. Det är icke sant att hon snart
därefter tagit sin tillflykt till honom i Hamburg; hon
uppträdde visserligen själf där som Harlekin; men det var
för att förlöjliga honom. Att den »lustige personen»
fortfarande uppträdde på hennes teater, fast under annan
gestalt och andra namn, som Hans eller Petter, i hvit
eller grå jacka, var hvarken någon motsägelse eller
brist på ordhållighet. Att bannlysa det burleska från
scenen hade aldrig fallit henne in och var väl heller
icke Gottscheds mening, endast det berättigande till
galenskap, platthet och smutskastning, som Harlekin
hade tilltrotsat sig, ville man stäfja och förinta. Och
hvad som viktigare var: man ville upphäfva de typiska
maskernas stela ensidighet för att öppna tillgång i den
tyska komedin åt mångfalden och nyanserna i det
verkliga menniskolifvet.
Men, som så ofta är fallet, hon som genomförde
reformen blef den som mest skulle lida däraf, innan de
verkligt goda följderna kunde hinna framträda. Hon hade
bränt Harlekin liksom Cortez brände sina skepp, och nu
hette det: framåt 1 och framåt till hvad pris som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
