Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif. I detta skick gafs stycket den 5 december på nytt
och nu för utsåldt hus.»
Genom sådana medgifvanden för publikens smak
blef den nyare tidens störste skald vunnen för den
tyska repertoaren. Deri 17 juli 1770, gick Shakspeares
Rurnj Lear öfver scenen, och man anser denna roll
allmänt för Schröders mest fulländade inom det tragiska
facket. Den 23 oktober spelade han själf Hamlet, lät
sedan den 17 november »Richard II» följa och gaf
den 2 december de båda delarne af »Henrik IV»,
sammandragna till en. Här spelade han själf Falstaff, och
endast sexton dagar senare uppträdde han som Domaren
i Zalamea. Under tiden hade splittringar uppstått inom
hans sällskap, flera af dess förnämsta krafter hade dels
dött, dels gått till andra teatrar, och själf började nu
Schröder längta efter en större verkningskrets, hvarför
han följde Döbbelins inbjudning till Berlin och spelade
där tolf dagar efter hvarann, i de sex sista endast Hamlet.
Hans enorma arbete under detta år hade bragt 36 nya
stycken upp på scenen och inbragt honom själf 25
roller, och hvilka roller sedan! Aret därpå spelade han
ytterligare Shakspeares »Macbeth», och den 2 mars 1780
slöt han som Ofloarrlo i »Emilia Galotti» sin första
direktion i Hamburg, där han hos publiken vunnit en nästan
imponerande ställning. Ett bevis därpå är, att när
»Henrik IV» vid första uppförandet icke vann det bifall
som Schröder väntat, trädde han själf fram för att göra
den vanliga anmälan om nästa representation och
ytt-vade därvid: »Under förhoppning, att detta Shakspeares
mästerverk, som skildrar seder, hvilka afvika från våra
egna, skall aHt bättre uppfattas af publiken, uppföres
det åter i morgon». Genom detta frimodiga
uppträdande förskaffade h^n stycket ännu i samma månad tre
fulla hus och sig själf ett rättvist erkännande i
Fal-staffs roll.
Ty Schröder var stolt öfver sitt yrke, han ville
skaffa det en annan ståndpunkt än tiggarens, som det
förut innehaft. Han förskaffade det den rätt, som enligt
hans åsikt borde tillkomma det, att taga försteget i
konstnärliga smakfrågor. Och han kunde det, därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
