Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i början af år 1809, oc^ här utvecklade si g nu hela
hans snillrika begåfning i all sin ohämmade utsträckning.
Ludvig Devrient var en afgjord antagonist till den
Weimarska skolan, och alla uteslutande retoriska roller
misslyckades honom alldeles. Hans tal hade hvarken
behag, ädelhet eller lätthet; hans stämma hade en ihålig,
nasal strupton, och han häftade på accenterna,
hvar-igenom i synnerhet versen icke sällan helt och hållet
sönderslets. Att framställa ideala gestalter var icke
hans sak; hans ande jagade efter ytterligheterna på de
menskliga karaktärernas område. Det utomordentliga,
förfärliga, skräckinjagande, det bizarra och det löjliga,
från de finaste, lättaste drag till uttryckets högst möjliga
styrka, det var det område som han beherskade med
utpräglad karaktäristik och verkligt flödande humor.
Som höjdpunkten af hans tragiska förmåga nämna hans
samtida Franz Moor, bland det förnämsta af hans
komiska, Falstaff. Mellan dessa bägge ytterligheter rörde
han sig med verkligt demonisk kraft inom ett rollområde
så vidsträckt, att man vid sidan af Kung Lear, Shylock
och Seheva i Cumberlands »Juden» finner roller sådana
som skräddaren Kakadu i en af Nestroys lokalfarser och
Rochus Pumpernickel.
När Ludvig Devrient i april 1815 tillträdde sitt
engagement i Berlin, syntes han bestämd till att genom
•sin naturtrohet och sin frihet från allt efifektsökeri
godt-göra de fel, som Iffland begått, och att på detta sätt
utplåna det farliga i dennes exempel. Man sade om
honom och med rätta, att han lefde sina roller — han
spelade dem inte. Därutaf kom det också, att han
aldrig använde några konstgrepp för att skaffa någon
sorts betydenhet åt uppgifter som icke passade honom
eller att åtminstone på sådant sätt öfverskyla
bristerna — något som Iffland mästerligt förstod sig på.
Hvad Ludvig Devrient icke fullt och helt kunde skapa,
det misslyckades honom fullständigt; i vissa
deklama-tions- och representationsroller var han rent af
stympar-mässig; den konstnärliga tekniken beherskades
fullständigt af honom endast då, när han hade inträngt i och
bemäktigat sig de innersta lifsnerverna och hjärtehemlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
