Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett begrepp om den tidens seder. Jfr. Thielo hade en
nära förbindelse med en baron Korff och hon hade
en dag skrutit för en af sina väninnor öfver att hon hade
så mycken makt öfver sin tillbedjare, att hon skulle
kunna locka ur honom den viktigaste diplomatiska
hemlighet, om hon bara ville. Väninnan menade att om
hon också kunde det, så skulle hon ändå aldrig kunna
förmå honom att tala om hvad de hade för sig hos
frimurarne, inom hvilken orden baronen hade en hög
grad och dit han ofta gick. Jfr. Thielo slog vad om
att hon skulle kunna det, och då baronen nästa afton
koin till henne, lyckades hon också verkligen genom
användande af all sin älskvärdhet och alla sina konster
att få honom att tala bredvid munnen. Gången därpå
var hon inte allenast oförsiktig nog att på ett löjligt
sätt göra efter de ceremoniella tecken han anförtrott
henne, utan att också omtala vadet och att hon för att
vinna det, varit tvungen att berätta alltsammans för sin
väninna. Korff blef både förlägen och full af harm
öfver hennes förräderi; men han dolde sin förargelse
och svarade kallt att hon måtte tala i yrsel, ty något
sådant hade han aldrig sagt. Hon måste således lida
af någon häftig feber och för att rädda sitt lif måste
hon underkasta sig en åderlåtning. Det hjälpte inte att
hon försäkrade sig vara fullkomligt frisk, han påstod att,
om han inte för hennes eget t>ästa skulle vidtaga ännu
strängare åtgärder, så måste hon låta åderlåta sig af
hans kammartjenare, som var hemma i konsten. För
att inte mista en gifmild älskare, gaf hon till slut efter,
kammartjenaren kom och åderlät henne så, att det blef
hennes död. Denna historia, som mycket
hemlighetsfullt hviskades från den ene till den andre, troddes då
för tiden allmänt och väckte det oerhördaste
uppseende — men naturligtvis ingen fråga om någon
undersökning af det rätta förhållandet.
Sedan den danska skådeplatsen 1772 blifvit kunglig,
och Clementin aflidit tre år därefter, möter oss namnet
FREDERIK SGHWARTZ som ett af de förnämsta. Han
var född den 15 juni 1753, och kom som gosse in i
ballettskolan samt utmärkte sig först som en särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
