Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en särdeles lycklig teaterfigur, han var af medelhöjd,
hade ett vackert hufvud med ett intelligent ansikte,
som kanske mindre egnade sig till att gifva en kraftig
och bestämd prägel åt lidelser och själseffekter, men
som i ögon och lätt spelande drag hade ett liffullt
uttryck för munterhet och ironi. Hans stämma var
inte stark, men tydlig och utmärkt väl skolad till att
med stor säkerhet, finhet och lätthet modulera hans
förträffliga föredrag. Endast sin något vårdslösa gång
hade han, i synnerhet i allvarliga roller och särskildt
där dessa fordrade raskhet och bestämd rörlighet, svårt
att bringa till öfverensstämmelse med karaktären. Hans
talang var mycket omfattande; endast åt eldiga,
lidelsefulla utbrott och varm, erotisk känsla kunde han icke
gifva flykt och fart. Hans utförande af Hamlets roll
var i hög grad intressant och fängslande; i synnerhet
betonade han i den grämelsen, vankelmodet och det
reflekterande elementet och återgaf dessa jämte
sarkasmen och det föregifna vanvettet med all en rutinerad
skådespelares styrka och säkerhet. Det bifall han rönte
var stormande, och entusiasmen gaf sig luft i hyllningar
af alla slag. Man började nästan vilja införa en ny
tideräkning i den danska teaterns historia från den dagen,
då Höedt gjorde sin debut, och hade hans
skådespelarebana blifvit längre än den blef, är det nog också troligt
att han varaktigare än hvad han nu gjorde hade tryckt
sin prägel på dess framställningssätt.
Hans tvänne andra debutroller voro Hammers i
Heibergs vådevill »Nej» och GhHgnons i »När damerna
föra krig». Han ville med dem visa sin mångsidighet
och utförde dem lätt och ledigt, med den lifligaste
samtalston och den finaste pointering af skämt och
älskvärd munterhet; men han missräknade sig helt och
hållet på effekten af sitt spel.
Det fina kabinettsstycket gjorde ingen verkan på
den stora scenen; de delikata färgerna blefvo genom
afståndet så matta och så löpande i hvarandra, att
publiken upptog både hans Hammer och hans Grignon
med påfallande köld och betydligt stämde ned sina
genom Hamletsframställningen väckta stora förväntningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
