Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
originella konstnärsbegåfning så mycket varit sagdt och
återupprepadt, att vi här kunna därom fatta oss
tämligen kort.
JOHANNES FlNNE Brun föddes 1832 på gården
Mo i Vaerdalen, var son af godsegaren, kandidaten Brun,
och blef faderlös vid 5 års ålder. Vid 12 års ålder
sattes han i lära på ett litografiskt tryckeri och efter ett
års förlopp hos en urmakare, från hvilken han återgick
till litografien, vid hvilken han stannade i 6, 7 år till
dess han 1850 debuterade vid Bergens ny upprättade
teater den 2 januari som Henrik i »Den Vaegelsindede»,
i hvilken roll han från första stund gjorde en lysande
lycka. Hans familj var .på det högsta emot att han
skulle gifva sig till teatern; i synnerhet var hans moder,
som gift om sig med konservator Thoren i
Trond-hjem, alldeles utom sig däröfver. När han därför året
förut skulle profrepetera på teatern som Henrik i »Henrik
og Pernille», begaf sig styffadern tillika med några
vänner till teatern för att på ett eller annat sätt skrämma
honom bort därifrån; men de afväpnades helt och hållet
af den omisskänliga skådespelarbegåfning, som han lade
i dagen. Vid 19 års ålder gifte Johannes Brun sig med
den unga skådespelerskan LOUISE Guldbrandsen, och
från den första tiden af deras äktenskap omtalar en af
Bruns biografer följande komiska och på samma gång
rörande lilla historia.
En gammal släkting till dem hade ännu aldrig sett
dem uppträda; han tyckte inte om teatern och hade
icke kunnat öfvertalas att gå dit. Slutligen lyckades
det dock för de båda unga att få honom dit, och när
spektaklet var slut följde han med dem hem för att äta
kväll hos dem. Det märktes tydligt, att gubben hade
något på hjärtat, som han hade svårt att komma fram
med. Alla tre sutto tysta, till dess slutligen Johannes
kom sig för med att fråga hvad den gamle tyckte om
det som han hört och sett på kvällen.
»Jo,» svarade gubben, »musikanterna spelade vackert,
det var alldeles som att höra orgeln i kyrkan.» Vidare
inlät han sig inte på saken, förrän Johannes äter kittlade
honom med frågan: »Nå, hvad tyckte du om mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
