Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlagda och utförda i Schillers ideala form och anda,
rika på poetiska skötaheter, deklamatoriska kanske mer
än dramatiska, men just därför också emottagna med
större sympati af 1860-talets publik, som såg Torkel
Knutson uppföras, än af 1880-talets, som icke fann Birger
och hans ätt realistiskt nog i anläggning och utförande.
Bland författarnamnen från denna tid vilja vi ännu
anföra I. A. Brakel med tragedin Oden i Svithiod;
I. ENGSTRÖM med skådespelet Erik Segersall och
sorgespelet Hjalmar och Ingeborg: E. W. Ruda med
sorgespelet Hagbarth och Signe; ÄRVID August Afzelius,
de svenska folkvisornas återuppväckare, med sorgespelet
Dm siste Folkungm och slutligen skalden Frans Michael
Franzén, som endast sporadiskt beträdde dramatikens
mark med skådespelet Audiensen eller Lappskan i
Kungsträdgården och sorgespelet Drottning Ingjerd eller
Mordet på Elga rås.
Det sista namn som ännu på 1830-talet möter oss
är Karl Kullbergs, hvars historiska skådespel
Sven-skarne i Neapel uppfördes 1836 på kgl. teatern och
som först några år därefter som lustspelsförfattare möter
oss på den Lindebergska Nya teatern med
enakts-lustspelet Det otroliga dier Svartsjuka botad genom
inkvartering, utgörande en imitation af det franska
lustspelet Le flagrant delit af Bournonville och Desnoyer.
För öfrigt är det i ögonen fallande, hvilken nästan total
brist på inhemska lustspel som hela detta tidsskede
erbjuder, då däremot de fosterländska skådespelen och
det högre dramat särskildt synes hafva utöfvat en stor
lockelse för den tidens författare. Ville teatern gifva
komedier och borgerliga skådespel, så var den helt och hållet
hänvisad till öfversättningsliteraturen. Misstar jag mig
eller skulle icke orsaken till detta egendomliga
förhållande kunna med skäl sökas i någon återverkan af den
första riktning, som svenska dramat fick emot det
högstämda och idealistiska, då man till och med måste
idealisera själfva språket genom att göra det till
underlag för musiken, och hade månne icke de parodiska
ytterligheterna på farsens och folkstyckets område skrämt
bort den närmast följande tidens skriftställare från att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
