Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att I har vist mot En som därpå har tords svurit
Att svenska språket ej är lämpligit härtill,
Det är för hvilket jag häräfter stadigt vill
Ombyta tankan som tillförene jag burit:
Ej- skall nå’ lastbart ord häräfter af mig nämnas,
Till ringaste är I för all er möda värd
Att till det sista med en ursäkt bli beskärd,
Dock få vi si, hvad af den senre tiden lämnas!»
Båda taga därpå hattarne af sig och vända sig till
folket, bjudande farväl och sägande ett ödmjukt tack,
lofvande:
»Wi sku’ sen äldren har satt hvar uti sin hamn
Dock minnas eder gunst, då vi ha’ varit unga!»
hvarpå det inre skåderummet öppnas och man ser
Apollo och de nio muserna sittande på en vacker
parnass, från hvilken Apollo i en sonnett uttalar sitt tack
till skådespelarne, och de nio muserna sluta med spel
och sång på följande sätt:
»Om efter viljan vi ej kunnat
Förlusta er med våra spel,
Så varen nöjda med den del
Som himlen oss har unnat!
Ej har oss hågen varit later,
F’ast krafterna haft litet ge;
Farväl! Yi låtom oss ej se
Mer uppå nå’n Theater!!» —
På detta halft vemodiga, halft muntra sätt skildes
de första svenska skådespelarne från sin publik, och det
dröjde nu i öfver fyrtio år innan en svensk trupp ånyo
uppträdde på scenen. Under tiden spelade här tyska
och franska sällskap; det förnämligaste af de förra var
det som kallade sig »Nordische Comödianten in
hochteutscher Sprache», hvilket spelade på
Bollhuset och kvarstannade i Sverige till Karl XI:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
