Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kallare årstiden, hade blifvit behäftad med en
lätt rodnad, hvilken obestridligt skulle klädt kinderna
betydligt bättre än denna upphöjda del af det nobla
ansigtet. Den andra deremot hade ett rundt, skinande
ansigte med en af de uppåtsträfvande näsor, som man
förr i verlden kallade Ladugårdslandsnäsor, men hvilka
nu, sedan stadsdelen lyckligtvis bytt om namn och
sedan den finare verlden flyttat in i de nya husen
vid de breda esplanaderna, antagligen ansetts aldeles
för simpla att bli titulerade Östermalmsnäsor och
der-för i dagligt tal kallas för uppnäsor kort och godt.
Det runda och skinande anletet satt fast och stadigt
på en bastant hals, med ett ännu bastantare
underlag af en byst som nästan kunde kallas monumental,
och hvilken för symmetrins skull motsvarades af en
liknande utbyggnad åt motsatt håll på andra sidan,
strax nedanför lifvet. På hufvudet hade den runda,
undersätsiga damen en mycket hög topphatt,
ytterligare förhöjd af en tropisk kråka eller skata, som satt
der uppe i naturlig storlek och satte stjerten och
vingarne rätt i vädret, som om hon gjort de allra
kolossalaste ansträngningar för att flyga bort med det
rof, som hon i en olycksalig stund råkat att spänna
klorna uti.
Den längre damen var deremot klädd i
Rubens-hatt med en mörk fjäder, som behagligt öfverskuggade
en något mager hals och som, när hon rörde på
hufvudet guppade upp och ner i rytmiska vågrörelser,
ungefär som ett par tunna bräder, hvilka med minst
hälften af sin längd släpa efter en så kallad
långkärra.
— Mitt namn är grefvinnan Kruus! — började
hon med artig och inställsam röst, i det hon gick
emot Annie och räckte fram sin smala, fint behanskade
hand, — och jag har — — men se der är ju
kansli-rådinnan! Nå då är ju all sjelfpresentation öfverflödig!
God dag, bästa vän, och tusen tack för i går, då vi
tillsammans hade den glädjen att återigen få draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
