Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afton skulle tala med sin man, ocli om han inte hade
något emot saken, redan dagen derpå infinna sig hos
grefvinnan Kruus, der hon skulle bli presenterad för
de andra skyddsfruarna i församlingen, och högtidligen
invigas uti de pligter och förrättningar, som tillkommo
henne i följd af hennes nya värdighet.
— En sak vill jag endast bedja er om redan nu,
bästa fru Mörk, — sade grefvinnan, i det hon med
en välvillig nick tillät Annie att för andra gången
påfylla hennes vinglas; — och det är, att inte på några
vilkor ge’ någon allmosa åt hvem det vara må, som
händelsevis kommer och ber er om en sådan!
— Hvarför inte det? — frågade Annie förvånad;
— här kommer så ofta tiggare och ringer på, och jag
ger dem alltid en slant eller låter dem få litet mat.
— Det är mycket orätt, bästa fru Mörk; —
upplyste grefvinnan mildt och vänligt; — det är just att
lägga hyende under lasten! Inga allmosor! det är
vårt första och vigtigaste bud! Skicka dem bara till
skyddsföreningen! Välgörenheten måste sättas i system,
annars blir den ett samhällsondt af farligaste slag!
När vi hunnit skaffa oss upplysningar af rotemän och
presterskap, så få de altid hjelp, det vill säga arbete!
Inga allmosor! Det bara förderfvar den fattige -—de
måste arbeta för sitt bröd — —
— Ja, men om det är små barn, eller gamla
som inte kunna arbeta? — inföll Annie med tårarne
i ögonen.
— Så fins det inrättningar, försörjnings- och
uppfostringsanstalter af alla slag! Skicka dem dit, det
är det enda rätta!
— Ja, men om de äro hungriga; om en
ögonblicklig hjelp är aldeles nödvändig?
— Det måste man först undersöka! Man tar
reda på hvar de bo, och så låter man någon gå dit,
i händelse man inte vill underkasta sig det många
gånger ganska stora obehaget att sjelf besöka dem,
— och när man sett att det verkligen är nöd å färde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
