- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
78

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egennytta och girighet hos många, om tärande
bekymmer och bitter försakelse hos andra; hos flera
voro de uppblandade med något irrande och trött,
som talade om slöhet och likgiltighet för allt, om
tyngande förtryck och nedärfd slafanda. Hos en och
annan, som med raskare steg och rakare rygg trädde
ut ur helgedomen, lyste de af öfvermod och
sjelf-belåtenhet, och när de öfriga makade åt sig för att
lemna honom eller henne plats, kunde man i de
blickar, som på sned kastades efter dem, läsa
växlande uttryck af hat eller afund, som bara väntade
på ett lämpligt tillfälle för att taga gestalt i ord eller
i handling.

Och öfver allt detta menniskovimmel, med alla
sina jordfasta tankar och olika syften, med allt sitt
mörker och all sin tyngd, spände den molnfria
vårhimlen sitt ljusblå tält, från hvilket den klara,
värmande solen blickade ner som ett kärleksfullt öga,
hvilket i en enda blick omfattade all denna naturens
gifmildhet och skönhet och alla dessa menniskors
bekymmer och lumpenhet, egennytta och oro, fröjder
och kval. Hon hade sett den synen förut, sett den
i tusentals år, sett den under tidrymder så långa, att
vår stackars tanke hissnar när den vill försöka att
mäta dem; men klok kunde hon aldrig blifva på det
besynnerliga väsende, som sjelf kallar sig för
skapelsens krona, men som den kvittrande svalan helt visst
i sitt muntra, oskyldiga sinne kallar för skapelsens
narr. Skapelsens narr och skapelsens krona! — ja,
de kunna ju ha rätt båda parterna — hela saken är
att de se den litet olika. —

Ju längre bort de utträdande kommo ifrån
kyrk-dörren, desto friare blef emellertid sättet, i synnerhet
hos de unga. En och annan mera försigkommen
dräng .— i synnerhet bland dem som förra året varit
ute och »exerat bevärning», — tog sig dristigheten att
redan strax utanför kyrkogårdsporten spörja en eller
annan vackrare jänta om hur det skulle bli med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free